- med fokus på skolutveckling & elevhälsa

Etikett: Elevhälsa

Från patogen till salutogen elevhälsa

Ni som har följt mina inlägg om elevhälsa vet att vi på skolan där jag arbetar strävar efter att arbeta förebyggande, hälsofrämjande, tvärprofessionellt och utifrån ett salutogent och relationellt perspektiv.  Navet i arbetet är EHM – våra elevhälsomöten där lärare och elevhälsa sedan flera år tillbaka träffas kontinuerligt och utan förekommen anledning för att kunna samverka utifrån alla elever i både det akuta men framför allt det främjande och förebyggande arbetet.

Tidigare i höst skrev jag ett inlägg om systematiskt elevhälsoarbete där utvärdering och uppföljning  är en given del. På olika sätt följer vi upp och utvärderar EHM. Vi försöker till exempel få syn på resultatet av de insatser vi planerar och genomför på individ-, grupp- och skolnivå.  Utvärderingarna hjälper oss att få fatt på såväl framgångsfaktorer som hinder. Det här inlägget beskriver hur vi senast arbetade med uppföljning på ett lite annat vis och är för er som är intresserade av att utveckla elevhälsans arbete att bli mer främjande och förebyggande. Den senaste uppföljningen hade som syfte att få ett metaperspektiv på vårt arbete och säkerställa att vi är på rätt väg i den riktning vi stakat ut . Vi ville undersöka:

Hur påverkar samverkan mellan elevhälsan och den pedagogiska personalen arbetet?

Vilket fokus har arbetet – på enskilda elever och/eller på lärmiljöer?

Vilket perspektiv genomsyrar arbetet? (Ett salutogent/patogent?)

 

Jag ska försöka beskriva uppföljningen konkret:

Steg 1 – Inledning (Specialpedagoger & arbetslagen på F-6)

Vi presenterade  en modell från studien Professionellas föreställningar om elevhälsans retorik och praktik av Gunilla Guvå. Modellen är utformad för att synliggöra olika synsätt på elevhälsans inriktning och insatser utifrån studiens resultat. Vi valde att bygga vidare på den modellen för att ha som underlag för vår uppföljning vilket resulterade i följande matris:

Salutogen och patogen fyrfältare

För att kunna använda fyrfältaren som modell och stöd i uppföljningen började vi med att arbeta med innebörden i de olika begrepp som finns med där t ex salutogen och patogen. Vi förtydligade också innebörden i det förebyggande och hälsofrämjande uppdraget.

Steg 2 – Arbete i arbetslag 

Varje EHM (elevhälsomöte) mynnar ut i en konkret planering av insatser. Denna planering dokumenteras i det vi kallar spindeldokument där insatsen (vad) och vem som ansvarar  finns med. I det här steget gick arbetslagen igenom spindeldokumenten från den senaste terminen (tre per årskurs) och försökte  placera ut alla insatser i fyrfältaren ovan.  När fyrfältaren var ifylld diskuterades följande frågor:

Vad visar resultatet?

Vad tror ni att det kommer sig att det ser ut som det gör?

Steg 3 – Resultatet

Specialpedagogerna sammanställde arbetslagens arbete i en matris som färgmarkerades utifrån hur insatserna hade bedömts och för att få en överblick. I det sammanställda resultatet  blev följande synliggjort:

  • Många insatser hamnar i flera rutor – svårt skilja den ena insatsen från den andra.
  • Det blev en skillnad mellan klasser. I några klasser bedömdes alla insatser ske utifrån ett salutogent perspektiv medan det i  andra klasser inte var lika många sådana insatser.
  • Det är svårt avgöra om insatsen är salutogen eller patogen eller på individ- el gruppnivå.

I sammanställningen lyste en låg överensstämmelse mellan klasser och arbetslag igenom. Därför är det svårt att använda sammanställningen i termer av siffror och statistik och säga att ”si och så många procent av våra insatser utgår från ett salutogent perspektiv och så vidare…”. Däremot visade resultatet i det här skedet att det blir viktigt att skapa en gemensam förståelse för vad det salutogena och patogena perspektivet innebär när vi ska forma, planera och utföra insatser.

Steg 4 – Genomgång EH

Hela elevhälsan kopplades in i nästa steg genom att:

  • gå igenom och diskutera resultatet utifrån arbetslagens sammanställningar.
  • planera nästa steg i uppföljningen där lärare och elevhälsa skulle arbeta tillsammans.
  • ta fram frågeställningar utifrån sammanställningen inför det fortsatta arbetet.

En intressant reflektion i det här skedet var: Hur hade resultatet blivit om lärare och elevhälsa hade arbetat med fyrfältaren tillsammans? Hade det sett annorlunda ut?

Steg 5 – Lärare & elevhälsa tillsammans

I det här steget arbetade lärare och elevhälsan först i tvärgrupper utifrån olika frågeställningar och därefter i en gemensam diskussion för alla inblandade.

  • Vad kan det bero på att det inte finns en samstämmighet kring patogen/salutogen och individ/grupp?

Det blev tydligt att vi hade olika kunskap om och förståelse för vad ett salutogent/patogent perspektiv innebär och vad som menas med generell eller individinriktad insats, vilket i sin tur ledde till att det inte fanns en samstämmighet i resultatet. Vi såg också att arbetet med fyrfältaren hade skett utifrån alltför individuella glasögon och perspektiv. Det märktes tydligt då ”samma typ av insats” bedömdes som patogen av några lärare och av andra som salutogen. Vi tar möte med vårdnadshavare och elev som ett exempel på en insats. Några menade att den här insatsen var patogen då den uppstått ur en situation med bråk mellan elever, en situation som kan betecknas som akut och åtgärdande. Andra menade att insatsen var salutogen eftersom avsikten med insatsen var att den skulle ta en främjande riktning oavsett ur vilken situation den uppstått ifrån.

  • Vad är det som avgör eller kan påverka i vilken riktning insatsen (perspektiv) bedöms ha?

Frågan ledde till intressanta diskussioner om  faktorer som har med oss vuxna i skolan att göra. Vi såg att individuella faktorer påverkar vilken riktning insatsen bedöms ha, till exempel personalens inställning, stressnivå, rädsla för förändring, värdegrund, pedagogisk grundsyn och förmåga att rikta blicken mot sig själv och sitt arbete. Vi har lättare för att ha ett bristperspektiv om vi själva är stressade eller om vi inte har verktyg  att förändra.

Vi såg också att dessa individuella faktorer kan vägas upp av att frågan tas om hand på ett djuplodande sätt, till exempel där lärare och elevhälsa tillsammans lär tillsammans för att vända varje situation i en främjande riktning. I den här diskussionen blev det tydligt att vår modell med EHM är en sådan struktur som stöttar individen och att riktningen på arbetet inte blir upp till varje lärare. Det är istället ett gemensamt ansvar att se till att leda arbetet i en salutogen riktning. Vår mötesmodell och samtalsstruktur hjälper oss att få till stånd ett lärande för att hitta nya och mer främjande vägar framåt.

Vi såg också att insatserna bedömdes utifrån när i tid behovet av insatsen uppstod – om det var i ett tidigt eller sent skede. Även om vi ibland måste släcka bränder som en åtgärd är det lockande att arbeta för att situationen därifrån tar en främjande, salutogen riktning!

  • Hur påverkar perspektiven innehållet i insatsen?

Pilar var är vi och vart ska vi

I den här frågan var vi nog alla rörande överens om att de glasögon vi har på oss när vi försöker förstå en situation kring en eller flera elever påverkar vad vi ser och också vilka insatser och handlingar vi ser som möjliga. Vårt fokus blir direkt avgörande för vilken riktning arbetet kan ta. Om vi vill att arbetet ska kunna ta en salutogen riktning måste vi sätta på oss de salutogena och relationella glasögonen! När vi inser att problem uppstår i ett sammanhang -där vi själva och vår verksamhet ingår – då kan vi påverka!

  • Oavsett orsak eller situation som insatsen uppstår utifrån, kan vi välja riktning eller perspektiv?

Det var ett enhälligt JA på den frågan. Vi såg att ett salutogent perspektiv gynnas av

Kollegialt samarbete.

Att vi genomför en fördjupning (möjlighet till tvärprofessionellt lärande som ger oss ökad kunskap och medvetenhet kring vad som gynnar resp missgynnar en elev/grupp/situation) på EHM som mynnar ut i en samsyn kring hur det fortsatta arbetet ska se ut.

Att säkerställa att det som fungerar kommer fram.

Att göra eleven delaktig i lösningen.

Vi konstaterade också att det är svårare att ha ett salutogent perspektiv vid

Ensamarbete

Stress

Frustration

Låg delaktighet

Fokus på enskilda situationer i stunden

När vi arbetar tillsammans blir det lättare att hitta fram till ett förhållningssätt som kan gynna den enskilda eleven eller grupper av elever.

  • Hur påverkar ansvarsfördelningen mellan lärare och elevhälsan insatsernas inriktning och resultat?

Vi kan se att det är mer gynnsamt när flera olika professioner arbetar tillsammans i samverkan runt en elev/klass. Samverkan bidrar till flera perspektiv. Tillsammans kan vi se det som vi inte kan se på egen hand.  Ett helhetstänk ger en större handlingsrepertoar och när vi arbetar tillsammans ökar chansen till långsiktighet och lösningsinriktat arbete.

Steg 6 – Vad resulterade uppföljningen i?

Utifrån uppföljningen ringade vi in områden att arbeta vidare med:

eh-utvarderingVarje område hade tydliga delar som kan utvecklas. Här är några exempel:

  • ökat samarbete mellan specialpedagoger och lärare kring hur elevers behov kan mötas.
  • öka den gemensamma förståelsen för sambandet mellan lärande och hälsa, samt vad ett salutogent och främjande arbete innebär i praktiken.
  • öka förståelsen för vad lärande som grund för förändring innebär – då det är en avgörande utgångspunkt för EHM som modell.
  • vi behöver säkerställa att fördjupningen på EHM leder till att vi ser sammanhang och att vi synliggör det friska – det som fungerar.
  • diskussionen om olika insatser och deras möjlighet att ta en främjande riktning behöver öka.
  • öka elevernas delaktighet och göra deras röster hörda inför EHM.

Avslutande tankar

Uppföljningen gav oss inte svart på vitt när det gäller siffror och statistik kring i vilken utsträckning våra insatser kan benämnas som salutogena eller patogena, eftersom det inte går att mäta absolut.  Men uppföljningen synliggjorde trots allt avgörande delar i arbetet som är viktiga om vi ska kunna få det salutogena perspektivet att genomsyra vårt arbete. Uppföljningen ledde  även till många givande diskussioner och ökade definitivt vår kollektiva medvetenhet kring dessa frågor. När medvetenheten är väckt, finns det också förutsättningar att påverka. Att öka medvetenheten blir ett sätt att öka den kollegiala förmågan som i sin tur påverkar vilka handlingsalternativ som vi ser som möjliga och har beredskap för att genomföra. Fortsättningsvis kommer vi att ha en breddad förmåga att utforma insatser som kan ta en mer främjande riktning.

Jag tänker att olika typer av uppföljningar och utvärderingar behövs. Både de som ger  oss ”svart på vitt” och de som mer handlar om att få ett metaperspektiv på verksamheten, som jag menar att denna uppföljning bidrog till.

Ur just den här uppföljningen gick vi stärkta i hur viktigt det är att organisera fram en struktur för ”tillsammansarbete” där elevhälsan och lärare kan arbeta tillsammans kontinuerligt i det främjande, förebyggande och åtgärdande arbetet – för att därifrån ta arbetet vidare i en salutogen riktning. Vi fick också syn på områden att arbeta vidare med som under det här läsåret har kanaliserats till mål och olika aktiviteter.

Att formulera och ställa de frågor vi ställde i uppföljningen passade i vår process just där och då. Kanske passar de inte alls hos er just nu, beroende på var ni befinner er.   Men frågan är –  Vilka frågor behöver ni ställa för att öka det salutogena perspektivet i ert arbete?

/AnnaBe

Relationen som en bro till studiero del 2

Relationen som en bro till studiero del 1 handlade om mina tankar kring faktorer som bidrar till studiero.  I del 2 tänker jag dela med mig av det arbete som startade på min arbetsplats förra läsåret och som handlade om relationer som en väg för att nå ökad studiero. I arbetet var både elever, lärare och elevhälsan (inkl. skolledning) delaktiga.

Ett tänk bakom skolans utvecklingsarbeten är att lärande som grunden för förändring. Det innebär att vi, innan vi fokuserar på ”hur:et”, försöker lära tillsammans. I arbetet med studiero innebar lärandet att skapa gemensamma referensramar och en gemensam förståelse för vad studiero är och vilka faktorer som kan bidra till studiero.  I lärandet ingick också att vi behövde input samt möjlighet att stöta och blöta våra olika individuella föreställningar och tankar mot varandra för att sedan kunna hitta en gemensam bas som grund. Stegvis gjorde vi ungefär  så här:

  • Elever och lärare (var för sig) fick reflektera kring frågorna: ”Vad är studiero?” och ”Vad bidrar till studiero?”
  • Svaren sammanställdes och diskuterades i personalgruppen.
  • Input med hjälp av en föreläsning av Petter Iwarsson (BRIS) som tyvärr inte längre finns tillgänglig på UR + läsning av några korta texter om relationsarbete av till exempel Petra Krantz Lindgren. Efter input diskuterade vi våra tankar om studiero. Vi fick möjlighet att vända och vrida och de gemensamma tankarna mynnade ut i en tankekarta. En sak som blev tydlig i samtalet var vuxenansvaret i förhållande till relationen mellan vuxen i skolan och elev.
  • Alla tankar från personalen och eleverna om studiero analyserades och sorterades och mynnade ut i några värdeord:

Trygghet

Gemenskap

Ansvar & engagemang

Förtroende & tillit

Tilltro

Att bli sedd

Det finns en stor risk att ord som dessa förblir fina ord i teorin men som inte gestaltas i vardagspraktiken. För att försöka ändra på det fortsatte arbetet.

  • Arbete med värdeorden i smågrupper genom progressiv brainstorming utifrån frågeställningarna: Vad innebär värdeorden i skolan?  Hur syns och märks det? Upplägget genererade energi och vid återsamling följde intressanta diskussioner i storgrupp. Så här kunde en tankekarta från den progressiva brainstormingen se ut där alla grupper bidragit med värdeordet Trygghet som exempel:

tankekarta-trygghetVid det här tillfället blev det tydligt att det är en utmaning att prata om innebörden i de olika värdeorden på ett konkret sätt. Trots att vi skulle diskutera hur det både syns och märks att relationen präglas av trygghet är det lätt att vi använder och förklarar orden med andra ord och begrepp som kan betecknas som ”fina” men som betyder olika saker för olika personer. När vi beskriver trygghet med ordet glädje har vi ännu inte lyckats komma till det konkreta – hur det gestaltas genom ord och handlingar i praktiken. Utifrån den här erfarenheten och aktiviteten skapades nästa gemensamma innehåll för att ännu mer konkret komma åt vad dessa ord egentligen innebär för oss i mötet med eleverna.  Vi ville också ha fokus på den vuxnes relation och bemötande till eleven, inte elevens bemötande mot vuxna eller andra elever.

  • Fortsatt arbete i smågrupper med varje värdeord för sig, ett i taget. Alla grupper arbetade med samma värdeord utifrån en kort fallbeskrivning och några frågor. Fallbeskrivningarna skiljde sig åt mellan värdeorden men frågorna var de samma: Vad gör du? Vad säger du?  Hur fortlöper situationen? Grupperna skulle arbeta med frågorna, både utifrån en situation som präglades av värdeordet, men också utifrån en situation som präglades av det motsatta för att sedan kunna diskutera vad skillnaden mellan de båda situationerna.  Efter en uppgift återsamlades vi i storgrupp. Redovisningarna bestod av rollspel eller målande beskrivningar av olika situationer samt diskussion om vad det var som utgjorde den stora skillnaden. Utifrån uppgiften kring ansvar & engagemang är ett exempel:

Fallbeskrivningen handlade om en elev som visar lite intresse för skolarbetet vilket tar sig i uttryck genom att eleven inte arbetar på eller avviker från lektionerna. Vid det aktuella tillfället är eleven på lektion men reser sig för att gå iväg ut ur klassrummet. En av grupperna som redovisade visade det önskade och icke önskade läget genom rollspel ungefär så här:

Önskat läge

Eleven reser sig och är på väg mot dörren. Läraren går fram till eleven och säger:

Jag ser att du är på väg att gå. Jag vill att du stannar.

Eleven svarar inte läraren utan fortsätter mot dörren. Läraren fortsätter:

Jag hjälper dig gärna och vill  höra vad det är som gör att du vill gå härifrån.

Läraren lyckas få eleven att stanna kvar i klassrummet och sätter igång ett samtal med eleven för att höra vad det är som gör att eleven vill lämna klassrummet.

Icke önskat läge

Eleven reser sig och är på väg mot dörren. Läraren står kvar på sin plats i rummet och säger till eleven:

Jaha, du är på väg att gå igen. Ja, det är ditt ansvar, du väljer själv.

Eleven svarar inte läraren utan fortsätter mot dörren och försvinner ut ur klassrummet. .

Skillanden

När vi sedan diskuterade vilka de stora skillnaderna i ansvar & engagemang är utifrån de båda situationerna kom vi bland annat fram till att skillnaden handlar om:

Vad som händer med relationen i de olika situationerna. I det önskade läget finns det en chans att relationen kan gynnas, börja gro och stärkas medan det i det icke önskade läget finns stor risk att den förstörs, försvinner eller hindras.

Ansvaret. I det första exemplet tar den vuxne ansvar för situationen, i det andra exemplet läggs ansvaret helt på eleven.

Vilken riktning situationen kommer att ta – en främjande och positiv riktning eller en negativ, destruktiv spiral. Det önskade läget kan leda till förändring och förbättring. Det icke önskade läget leder med sannolikhet till oförändrad eller försämrad situation.

Diskussionerna vi hade synliggör hur viktigt bemötande är samt vilket stort ansvar vuxna har i skolan för att få en situation att ta en positiv och främjande riktning!

  • Utifrån allt arbete ovan växte ”vår” gemensamma förståelse för de olika värdeorden fram. Arbetet dokumenterades i en plansch för varje  värdeord och som nu finns på väggarna i varje klassrum. Så här ser det ut i ett av våra klassrum:

vardeorden

Det som jag tänker utmärker vårt sätt att arbeta är att…

  • vi låter det få ta tid. Arbetet genomfördes under våren och flera konferenser och tillfällen avsattes till detta arbete, inte bara ett enstaka tillfälle.
  • vi tror på att göra det vi gör noggrant hellre än att göra för många saker lite grann.
  • vi ser till att lärare och elevhälsa samarbetar där vi kopplar ihop arbetet med studiero med värdegrundsarbetet.
  • vi arbetar dynamiskt. Vi vet vart vi ska och vad vi vill åstadkomma. Men planen för arbetet (alla steg) är inte utmejslade från början utan det ena tillfället leder vidare till nästa, likt en formativ undervisning: Var är vi nu? Vilka behov ser vi? Hur tar vi oss vidare?
  • det finns en röd tråd i arbetet och som synliggörs. Arbetet med relationer och studiero kom inte som en blixt från en klar himmel utan var en naturlig följd i det systematiska utvecklingsarbetet, vilket också synliggörs och blir transparent för alla inblandade på skolan.
  • rektor tar vara på specialpedagogernas skolutvecklingkompetens för att driva och hålla i arbetet samt involverar hela elevhälsan i arbetet.

Arbetet tar inte slut här, men det var hit vi hann i våras. I nästa inlägg tänker jag berätta hur vi under hösten arbetat vidare för att hålla i arbetet med värdeorden som en väg för att nå ökad studiero och för att verkligen få arbetet att göra avtryck och skillnad i det vardagliga arbetet på skolan.

/AnnaBe

Systematiskt elevhälsoarbete

Skolinspektionens senaste granskning av elevhälsans arbete visar att skolors förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete inte har kommit så långt som vore önskvärt.

Skolornas förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete omfattas sällan av en strategi och ett systematiskt utvecklingsarbete som inbegriper uppföljning, analys, planering och genomförande. Oftast initieras och genomförs arbetet av lärare utan elevhälsans medverkan. Arbetet omfattar sällan psykologiska insatser och motsvarar därmed inte elevernas behov.

Citatet belyser hur samverkan mellan lärare och elevhälsa sker i alltför liten utsträckning,   att hela elevhälsans kompetens inte tas tillvara eller ens finns tillgänglig och att elevhälsoarbetet inte systematiseras som en del av skolans systematiska kvalitetsarbete i stort. Och det här är så klart inget som sker av sig självt. Ett förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete behöver organiseras fram. Det kräver att det finns rektorer som prioriterar och ser elevhälsoarbetet som en del av skolans arbete i stort.

I tidigare blogginlägg har jag kort skrivit om elevhälsoarbetet på skolan där jag arbetar. Vi har byggt en organisation för elevhälsans arbete där elevhälsouppdraget och lärandeuppdraget kopplas samman i praktiken och i det systematiska kvalitetsarbetet. De tidigare inläggen har mer handlat om det praktiska elevhälsoarbetet i skolvardagen och tankar bakom detta. Det här inlägget ägnas istället åt hur vi på skolan försöker bygga upp en systematik i elevhälsoarbetet som en del av vårt kvalitetsarbete. Till att börja med vill jag påpeka att rektor på skolan där jag arbetar till stor del  har valt att använda den specialpedagogiska kompetensen på skolnivå och till verksamhetsutveckling. Därför har jag haft förmånen att från grunden vara med och bygga upp en elevhälsoorganisation som en del av skolans organisation i stort.

Skolverkets bild blir utgångspunkten för att beskriva hur vi gör just nu för att systematisera elevhälsoarbetet.

Kvalitetsarbete i praktiken, Skolverket (2015)

Kvalitetsarbete i praktiken, Skolverket (2015)

Var är vi? 

Att påbörja ett utvecklingsarbete utan att veta utgångsläget är som att skjuta från höften.  Det blir svårt att välja och hitta de rätta vägarna framåt. Att inte ha koll på var man är när utvecklingsarbetet startas eller planeras kan också jämföras med en undervisning som planeras och utgår från ”medeleleven”. En sådan undervisning eller ett sådant utvecklingsarbete är utformat för alla och på så vis också ingen. En undervisning som är för ”allmänt hållen” och inte utgår från de faktiska eleverna, eller ett utvecklingsarbete som inte utgår från lokala och aktuella förutsättningar riskerar att inte lyckas.

När vi från början tog klivet att förändra elevhälsoarbetet tog vi noga reda på var vi befann oss genom utvärderingar där elevhälsa och lärare deltog. Dessa utvärderingar som bland annat visade  att vår verksamhet kännetecknades av ett åtgärdande arbete utifrån enskilda elevers problem och att elevhälsan och den pedagogiska personalen stod långt ifrån varandra, både fysiskt och mentalt, blev startpunkten.

Vårt dåvarande nuläge blev igångsättandes av ett utvecklingsarbete som nu har pågått i cirka fyra år.  Ett nuläge är dynamiskt och föränderligt vilket innebär att det aktuella nuläget behöver synliggöras då och då. Därför har vi byggt in systematiska uppföljningar och utvärderingar i vårt arbete. Dessa hjälper oss att kontinuerligt ta tempen på verksamheten för att kunna kalibrera arbetet så att det leder i önskad riktning.

Terminsutvärdering

En gång per termin  följer elevhälsans personal tillsammans med lärare upp och utvärderar elevhälsoarbetet. Innehållet i dessa utvärderingar har sett olika ut beroende på var i utvecklingsprocessen vi har befunnit oss och vad vi valt att fokusera på vid den aktuella tidpunkten. I starten av vårt utvecklingsarbete handlade de första målsättningarna om att minska det fysiska och mentala glappet mellan elevhälsa och lärare.  Vi införde EHM (elevhälsomöten) som gemensam arena och behövde därför utvärdera hur detta mötesforum fungerade utifrån syftet. Ganska fort upptäckte vi att distansen mellan professionerna minskade, lärare kände sig lyssnade på av elevhälsan och samarbetet ökade, något vi inte tidigare lyckats med i tillräcklig utsträckning. Nu, när EHM och samverkan mellan elevhälsa och lärare blivit en inbyggd självklarhet på  skolan, kan vi istället ägna utvärderingarna åt själva innehållet i vårt gemensamma arbete.

EHS

På skolan har vi delat upp läsåret i sex perioder. Ytterligare en pusselbit i vårt systematiska elevhälsoarbete är EHS som är elevhälsans strategiska möte och ett forum där EH träffas på egen hand och som återkommer kontinuerligt varje period. Dessa möten ger möjlighet att lite oftare än terminsvis följa upp hur arbetet går. Uppföljningen handlar inte om enskilda elever, utan om vårt övergripande arbete. Utifrån uppföljningarna kan vi planera för och justera det fortsatta arbetet. Det handlar oftast inte om stora förändringa utan små, men som kan göra stor skillnad. Vi konstaterar att EHS varit en starkt bidragande framgångsfaktor för att hålla i och komma vidare i utvecklingsarbetet.

Hälsosamtal

På alla skolor genomförs hälsosamtal av elevhälsans medicinska del. På vår skola tas den kunskap och information som kommer fram vid hälsosamtalen både på individ- och gruppnivå om hand på våra EHM. Hälsosamtalen synliggör ”var” enskilda elever eller grupper befinner sig och kan på så vis ligga till grund för planering av det fortsatta, gemensamma arbetet.

Temperaturmätning klassvis

Med inspiration från Lundenskolan i Göteborg inför vi i år en systematik för att ta reda på hur eleverna uppfattar sin skolsituation. Det innebär att lärarna genomför en temperaturmätning i varje klass, varje period.  Temperaturmätningen handlar om att ta vara på elevernas röster och synpunkter och att få information om nuläget i klasserna. På Bergsjöskolan har vi valt att ha gemensamt överenskomna värdeord som bas för temperaturmätningen. Dessa värdeord är:

Gemenskap

Trygghet

Ansvar & engagemang

Tilltro

Förtroende och tillit

Bli sedd

Lärarna tar sedan med sig elevernas beskrivningar av nuläget till EHM, som ett underlag för elevhälsan och lärare att arbeta vidare utifrån.

Vart ska vi?

Att veta ”vart” vi ska är precis lika viktigt som att ta reda på utgångspunkten. Utan att veta vart vi ska finns det stor risk att hamna på villovägar och att aldrig komma fram.

Till en början formulerade vi en vision kring vad som skulle känneteckna vårt elevhälsoarbete. Denna vision var från början nästan motsatsen till vart vi då befann oss:

Pilar var är vi och vart ska vi

Visionen blev, för att låna Petri Partanens ord, vår ledstång som vi kunnat hålla fast vid för att inte tappa bort oss eller för att ledas iväg i en icke önskad riktning. I arbetet har visionen sedan brutits ner i syfte och mål som är mer konkreta och utvärderingsbara och som förändras årligen utifrån uppföljningar och utvärderingar. I det systematiska kvalitetsarbetet har vi just nu fyra fokusområden som har utkristalliserat sig:

Fokusområden

Eftersom vi inte längre har en skiljelinje mellan elevhälsouppdraget och lärandeuppdraget berör dessa fokusområden  både elevhälsan och den pedagogiska personalen. Kring varje fokusområde formuleras syfte och mål  och som just nu berör följande delar:

  • Att utvidga det förebyggande och hälsofrämjande arbetet.
  • Att öka känslan av KASAM, d v s hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet.
  • Att skapa relationer som gynnar elevers hälsa, lärande och utveckling.
  • Att skapa en utökad flexibilitet i organisationen för att kunna möta elevernas behov.
  • Att utveckla det formativa arbets- och förhållningssättet.
  • Att skapa ökade förutsättningar för en lärande organisation.

Målen ger en riktning för ”vart” och underlättar när vi ska planera hur vi ska ta oss vidare.

Hur gör vi?

När aktuella mål är formulerade är rektor, elevhälsan och arbetslag  delaktiga i arbetet med att ta fram vägen mot målen. Dessa vägar formulerar vi som aktiviteter som genomförs för att vi ska kunna förflytta oss närmare de mål vi vill uppnå. Det ”görande” som ska leda mot målen handlar om allt från organisatoriska och strukturella förändringar till ”aktiviteter” som berör elever men även vårdnadshavare direkt i det vardagliga arbetet. En del ”aktiviteter” ansvarar lärare för, andra elevhälsan och rektor. Det finns även flera aktiviteter som berör både elevhälsan och lärare tillsammans.

Några exempel på aktiviteter som vi inför eller genomför under kommande läsår för att arbeta mot målen är:

  • Elevhälsan (inklusive rektor)  kopplas närmare undervisningen och klassrummen för att kunna vara en del av arbetet med att skapa goda lärmiljöer för alla elever. Detta genomför vi och följer upp på olika sätt beroende på profession, exempelvis reflektion i grupp som leds av kurator och skolsköterska, rektor som gör klassrumsbesök i alla klasser varje period, specialpedagoger som coachar lärare och schemaläggs i klasserna varje period med fokus på lärmiljöer som tillgodoser alla elevers behov (kallas hos oss SPAM & SPIK), skolpsykolog träffar eleverna i åk 4-6 för att prata om motivation osv.
  • Gemensam lektionsstruktur i alla ämnen och alla klasser
  • Olika arbete utifrån skolans gemensamma värdeord – med elever, med vårdnadshavare, i arbetslag, på EHM osv. Den ovan nämnda temperaturmätningen är en del av det här arbetet.
  • Resursfördelning som ses över periodvis.
  • Lärare genomför klassrumsobservationer & samtal parvis med fokus på ex undervisningskvalitet.
  • Utvecklingskonferenser där lärare deltar tillsammans med elevhälsa och där vi grottar ner oss i vad lärande som grund för förändring innebär och sambandet mellan hälsa och lärande mm.

Hur blev det?

Att följa upp, analysera och utvärdera hänger givetvis ihop med ”var är vi” –  för att kunna synliggöra det ”nya” utgångsläget. Det handlar också om att synliggöra resultat av det arbete som genomförts och att upptäcka vilka framgångsfaktorer och eventuella hinder som finns. I våra uppföljningar och utvärderingar använder vi bland annat den dokumentation som görs på EHM.  Varje EHM dokumenteras i tankekartor där nuläget synliggörs men också det lärande som kan ske på varje möte. Dessa fotograferas och sparas som underlag för analys vid uppföljningar och utvärderingar. Vi dokumenterar också i något vi kallar spindeldokument som synliggör de insatser vi planerar samt de avstämningar som görs och som visar hur arbetet går. Tankekartorna och spindeldokumenten kan till exempel hjälpa oss att få syn på om det sker någon förändring av nuläget i grupperna, om vi har mest fokus på individ- och eller gruppnivå, om vi har genomfört det vi bestämt samt hur vi lyckas. I vårt utvärderingsarbete är vi noga med att synliggöra framgångsfaktorer – det vi har lyckats med och varför eftersom vi  ju vill kunna göra mer av det som fungerar. Men självklart försöker vi också synliggöra hinder som vi sedan kan försöka undanröja.

I våra utvärderingar och uppföljningar har vi bland annat fått syn på att vi har rört oss från vårt dåvarande nuläge mot ett mer önskat läge. Vi arbetar mycket mer förebyggande och främjande nu än innan. Elevhälsan och lärare lär tillsammans utifrån individer, grupper och lärmiljöer vilket innebär att vi inte enbart samverkar kring elever i behov av särskilt stöd. Vi har ett mer salutogent och relationellt fokus än innan. Vi har också fått syn på att vi lyckas allra bäst när elevhälsan och lärare arbetar tätt tillsammans.

Cirkularitet

Jag har försökt visa på några av de delar som ingår i och som systematiserar vårt elevhälsoarbete. Vi har alltså försökt bygga upp en cirkulär och systematisk modell för elevhälsoarbete som en integrerad del av skolans arbete i stort.  Den är på intet vis färdig utan dynamisk och under utveckling. Det är precis så som vi tänker att en modell behöver vara för att passa en lärande organisation, där behov och förutsättningar förändras allt eftersom.

Det här är frågor jag brinner för som en väg att utveckla skolan till att bli en gynnsam plats för alla elever.  Det verkar finnas ett stort intresse för elevhälsofrågor runt om i landet. Därför har jag ibland förmånen att få dela med mig av mina erfarenheter i andra sammanhang, på andra skolor och i andra kommuner och senast på en skola i Umeå tillsammans med @RektorMaria. Det är glädjande att fler och fler rektorer tar ansvar för elevhälsoarbetet och är på gång mot ett mer systematiskt förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete! Det är eleverna som kommer att vinna på att skolor får till en systematisk  samverkan mellan elevhälsa och lärare!

/AnnaBe

Elevhälsoarbete + skolutveckling = sant

Mitt huvud är fullt av tankar om elevhälsoarbete. Egentligen är det så fullt att jag inte riktigt vet vilken ände jag ska börja i.  Men jag vet att jag under de senaste fyra åren har varit medskapare till att utveckla elevhälsoarbetet på skolan där jag arbetar, vilket har lett till att jag i grunden har förändrat min syn på vad elevhälsoarbete egentligen handlar om.

Innan tänkte jag att elevhälsoarbete handlar om att arbeta tillsammans (elevhälsan och lärare) utifrån alla ärenden som dyker upp och att hitta fungerande former för det.  Mitt dåvarande tankesätt var mer inriktat på själva görandet, medan jag idag tänker att det handlar om att åstadkomma ett kollegialt lärande utifrån de dilemman som uppstår i vardagspraktiken och som brukar betecknas elevhälsofrågor.  Ingrid Hylander (2011) har bedrivit forskning om elevhälsoarbete och resultatet i en av hennes studier SAMVERKAN – professionellas föreställningar på elevhälsoarenan pekar på att den föreställning jag tidigare hade  om vad elevhälsoarbete handlar om är vanlig. I studien framkom det i mycket liten utsträckning att arbete på elevhälsoteamsmöten ”kunde vara en plats för ett gemensamt lärande” (s. 33).

I min värld och utifrån hur jag tolkar styrande dokument handlar elevhälsoarbete om så mycket mer än att göra, det vill säga att beta av ärenden på löpande band och att utföra insatser i praktiken. Det handlar om att lära eftersom lärande är grunden för förändring. Lärande sker när den förståelse du inledningsvis har av ett fenomen (situation, fråga etc) förändras. Det är alltså den mentala ramen eller bilden som förändras när det sker ett lärande och som ligger till grund för ditt agerande och handlande.  Om vi vill åstadkomma förändring i praktiken för våra elever, oavsett om det gäller de elever där utvecklingen gått i stå på grund av skadade vingar eller fel flygteknik eller om det handlar om de elever vi vill ska flyga allt högre och högre, så behöver vi förstå hur vi kan bidra till den utvecklingen.

Fågel som flyger

De tankar vi har om hur vi kan bidra till elevers utveckling kan behöva vidgas för att vi ska kunna stötta varje enskild elev på bästa sätt. Särskilt viktigt är det i de fall där vi tidigare inte lyckats. Om vi inte ändrar vår förståelse, finns risken att vi fortsätter att göra samma sak, att vi istället för att hitta nya vägar tar i hårdare och hårdare genom att bara göra mer av samma. Och det är lite väl optimistiskt att tro att det ska fungera  efter femtielfte gången om det inte har fungerat tidigare, eller hur?!

Tankarna om att elevhälsoarbete handlar om att åstadkomma ett kollegialt lärande har lett till att skolan där jag arbetar har utvecklat en modell för elevhälsoarbete som vi kallar EHM. EHM är numer en del av både skolans arbets- och utvecklingsorganisation. EHM  innebär bland annat en struktur för tvärprofessionellt lärande där ett kontinuerligt mötesforum med en tydlig och genomtänkt struktur utgör kärnan i arbetet.

Jag kommer att vilja skriva fler blogginlägg om elevhälsoarbete då det är ett ämne jag brinner för. Det är inte svårt att brinna då jag med egna ögon och utifrån upplevda erfarenheter sett kraften i att utveckla en skolas elevhälsoarbete, som en väg för att utveckla hela skolan.

Just nu är jag inne i ett annat skrivprojekt tillsammans med två kollegor @RektorMaria & @inecov som ska mynna ut i en bok om just det utvecklingsarbete jag redan nämnt. Tanken är att boken ska komma ut senare i vår eller tidigt i höst. När bokskrivandet är klart har jag förhoppningsvis mer utrymme och möjlighet att dela med mig av mina tankar om elevhälsoarbete här i bloggen.

/AnnaBe

Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén