Alldeles nyligen lyssnade jag på en föreläsning av Petter Iwarsson från BRIS och som handlade om samtal och relationer i skolan. Föreläsningen kom lägligt och passade som handen i handsken in i mina tankar som till stor del just nu är upptagna av ämnet studiero.
Trygghet och studiero är det område som står i fokus den närmsta tiden på skolan där jag arbetar. Det är det område där vi inte har lyckats nå hela vägen och som Skolinspektionen också anmärkte på i den inspektion som gjordes i höstas.
Petter Iwarsson pratade om relationens betydelse för känslan av sammanhang (KASAM) där samtalet är ett utmärkt verktyg för att bygga starka, förtroendefulla och positiva relationer till eleverna. Utan en känsla av sammanhang är det som sker inte vare sig hanterbart, begripligt eller meningsfullt.
Mina tankar spann vidare för att skapa reda i mitt huvud kring begreppet studiero. Tankarna landade i tre begrepp, som går i varandra men som också kan förklaras var för sig. Bereppen kan användas för att visa på att studiero inte uppstår i ett vakuum, utan är beroende av flera faktorer. De tre begreppen är:
- relation
- innehåll
- struktur
Relation
Relation är det begrepp som finns som ett paraply över alla tre begreppen. Men när jag skriver om det under den här rubriken menar jag de mellanmänskliga relationerna, mellan lärare och elev, men också mellan elev och elev. En icke fungerande relation sätter käppar i hjulet för lärandet, medan en fungerande relation skapar meningsfullhet.
Petri Partanen som är psykolog skriver så klokt i boken Från Vygotskij till lärande samtal om lärande relationer och att relationerna inte är ett självändamål i sig. Den lärande relationen mellan lärare och elev har ett tydligt syfte – att skapa lärande och utveckling. Därför måste relationen odlas i undervisningen, kopplat till innehållet i och syftet med skolan – inte som ett spår vid sidan om. I den lärande relationen blir lärarens olika förhållningssätt, pedagogiska arbetssätt, läromedel, lärandemiljön olika verktyg som kan bidra till att skapa lärande och utveckling (Partanen, 2009).
Innehåll
När jag tänker innehåll så menar jag innehållet i undervisningen, i de aktiviteter och uppgifter som eleverna deltar i och genomför. Jag tror att innehållet är avgörande för om det är möjligt att uppnå studiero eller ej. Innehållet behöver vara begripligt, hanterbart och meningsfullt. Eleverna behöver kunna relatera till innehållet, så även här är begreppet relation avgörande. Det måste finnas en länk mellan elevens tidigare kunskaper och det innehåll som står i fokus, eleven måste förstå varför ett specifikt innehåll ska läras för att motivation och engagemang ska visa sig. Utan en relation finns det inget intresse. När undervisnigen erbjuder verktyg, stöttor och vägledning finns en stor chans att eleven upplever inte bara innehållet utan även skolan hanterbar och begriplig. Dessutom tror jag att en praktik som präglas av ett formativt förhållningssätt, där lärandet och elevens delaktighet i sitt eget lärande står i fokus, skapar goda förutsättningar för studiero.
Struktur
Struktur hänger ihop med innehåll. Det handlar helt enkelt om i vilken struktur innehållet och relationerna finns. Struktur kan handla om både fysiska och mentala ramar för undervisningen. Förutom den fysiska miljön kan det exempelvis handla om gemensamma riktlinjer och förhållningssätt, men också om lektionernas uppbyggnad, skoldagens rutiner samt vilka roller elev respektive lärare har och får möjlighet att utveckla. Struktur är inte heller ett självändamål i sig utan syftet är, precis som för relationen, att skapa förutsättningar för lärande och utveckling. Strukturen måste hänga ihop med de förmågor och kunskaper vi vill att eleverna ska lära sig. En tydlig och förutsägbar struktur bidrar till att eleverna kan förstå, hantera skolvardagen samt uppleva den meningsfull.
Hårdare tag
I vissa sammanhang lyfts hårdare tag fram som ett recept för att får bukt med oro och för att skapa ro. De hårdare tagen kan handla om korridorvakter, striktare regler och förbud. Ofta kommer dessa förslag fram i akuta situationer som ett svar på att släcka bränder. Men vad händer när vi tar i med hårdhandskarna, när vi agerar reaktivt?
Ja, kanske lägger sig lugnet en stund men det finns en överhängande risk att oron poppar upp igen i samma eller en ny skepnad. När vi reagerar på akuta händelser finns en risk att vi missar att se sammanhanget – hur studiero finns i en väv av relationer. Relationer till läraren, till innehållet och till hur den omgivande strukturen uppfattas, förstås och stöttar. När vi inte ser att studiero är en del av flera samverkande faktorer kommer vi inte heller åt själva problemet med hjälp av hårdare tag. Vi lyckas bara dämpa symptomen.
Relationen, precis som Petter Iwarsson ifrån BRIS menade, är avgörande. Relationen, den mellanmänskliga och den som skapas både till innehåll och struktur genom att eleven kan relatera till dessa delar är den som bidrar till KASAM – en känsla av sammanhang. Relationerna är inte statiska, det vill säga antingen så finns de eller så finns de ej, utan de kan byggas, främjas, odlas och planeras.
Genom att bygga broar av relationer mellan människor, innehåll och till strukturen ökar begripligheten, hanterbarheten och meningsfullheten. Istället för att ta till hårdare tag tror jag relationen som en bro är en mer framkomlig väg för ökad studiero i skolan.
/AnnaBe
P.S Föreläsningen med Petter Iwarsson finns inspelad via UR Samtiden, se här.