AnnaBe Utveckling

– med fokus på skolutveckling & elevhälsa

Kategori: Appreciative inquiry

Systematiskt elevhälsoarbete

Skolinspektionens senaste granskning av elevhälsans arbete visar att skolors förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete inte har kommit så långt som vore önskvärt.

Skolornas förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete omfattas sällan av en strategi och ett systematiskt utvecklingsarbete som inbegriper uppföljning, analys, planering och genomförande. Oftast initieras och genomförs arbetet av lärare utan elevhälsans medverkan. Arbetet omfattar sällan psykologiska insatser och motsvarar därmed inte elevernas behov.

Citatet belyser hur samverkan mellan lärare och elevhälsa sker i alltför liten utsträckning,   att hela elevhälsans kompetens inte tas tillvara eller ens finns tillgänglig och att elevhälsoarbetet inte systematiseras som en del av skolans systematiska kvalitetsarbete i stort. Och det här är så klart inget som sker av sig självt. Ett förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete behöver organiseras fram. Det kräver att det finns rektorer som prioriterar och ser elevhälsoarbetet som en del av skolans arbete i stort.

I tidigare blogginlägg har jag kort skrivit om elevhälsoarbetet på skolan där jag arbetar. Vi har byggt en organisation för elevhälsans arbete där elevhälsouppdraget och lärandeuppdraget kopplas samman i praktiken och i det systematiska kvalitetsarbetet. De tidigare inläggen har mer handlat om det praktiska elevhälsoarbetet i skolvardagen och tankar bakom detta. Det här inlägget ägnas istället åt hur vi på skolan försöker bygga upp en systematik i elevhälsoarbetet som en del av vårt kvalitetsarbete. Till att börja med vill jag påpeka att rektor på skolan där jag arbetar till stor del  har valt att använda den specialpedagogiska kompetensen på skolnivå och till verksamhetsutveckling. Därför har jag haft förmånen att från grunden vara med och bygga upp en elevhälsoorganisation som en del av skolans organisation i stort.

Skolverkets bild blir utgångspunkten för att beskriva hur vi gör just nu för att systematisera elevhälsoarbetet.

Kvalitetsarbete i praktiken, Skolverket (2015)

Kvalitetsarbete i praktiken, Skolverket (2015)

Var är vi? 

Att påbörja ett utvecklingsarbete utan att veta utgångsläget är som att skjuta från höften.  Det blir svårt att välja och hitta de rätta vägarna framåt. Att inte ha koll på var man är när utvecklingsarbetet startas eller planeras kan också jämföras med en undervisning som planeras och utgår från ”medeleleven”. En sådan undervisning eller ett sådant utvecklingsarbete är utformat för alla och på så vis också ingen. En undervisning som är för ”allmänt hållen” och inte utgår från de faktiska eleverna, eller ett utvecklingsarbete som inte utgår från lokala och aktuella förutsättningar riskerar att inte lyckas.

När vi från början tog klivet att förändra elevhälsoarbetet tog vi noga reda på var vi befann oss genom utvärderingar där elevhälsa och lärare deltog. Dessa utvärderingar som bland annat visade  att vår verksamhet kännetecknades av ett åtgärdande arbete utifrån enskilda elevers problem och att elevhälsan och den pedagogiska personalen stod långt ifrån varandra, både fysiskt och mentalt, blev startpunkten.

Vårt dåvarande nuläge blev igångsättandes av ett utvecklingsarbete som nu har pågått i cirka fyra år.  Ett nuläge är dynamiskt och föränderligt vilket innebär att det aktuella nuläget behöver synliggöras då och då. Därför har vi byggt in systematiska uppföljningar och utvärderingar i vårt arbete. Dessa hjälper oss att kontinuerligt ta tempen på verksamheten för att kunna kalibrera arbetet så att det leder i önskad riktning.

Terminsutvärdering

En gång per termin  följer elevhälsans personal tillsammans med lärare upp och utvärderar elevhälsoarbetet. Innehållet i dessa utvärderingar har sett olika ut beroende på var i utvecklingsprocessen vi har befunnit oss och vad vi valt att fokusera på vid den aktuella tidpunkten. I starten av vårt utvecklingsarbete handlade de första målsättningarna om att minska det fysiska och mentala glappet mellan elevhälsa och lärare.  Vi införde EHM (elevhälsomöten) som gemensam arena och behövde därför utvärdera hur detta mötesforum fungerade utifrån syftet. Ganska fort upptäckte vi att distansen mellan professionerna minskade, lärare kände sig lyssnade på av elevhälsan och samarbetet ökade, något vi inte tidigare lyckats med i tillräcklig utsträckning. Nu, när EHM och samverkan mellan elevhälsa och lärare blivit en inbyggd självklarhet på  skolan, kan vi istället ägna utvärderingarna åt själva innehållet i vårt gemensamma arbete.

EHS

På skolan har vi delat upp läsåret i sex perioder. Ytterligare en pusselbit i vårt systematiska elevhälsoarbete är EHS som är elevhälsans strategiska möte och ett forum där EH träffas på egen hand och som återkommer kontinuerligt varje period. Dessa möten ger möjlighet att lite oftare än terminsvis följa upp hur arbetet går. Uppföljningen handlar inte om enskilda elever, utan om vårt övergripande arbete. Utifrån uppföljningarna kan vi planera för och justera det fortsatta arbetet. Det handlar oftast inte om stora förändringa utan små, men som kan göra stor skillnad. Vi konstaterar att EHS varit en starkt bidragande framgångsfaktor för att hålla i och komma vidare i utvecklingsarbetet.

Hälsosamtal

På alla skolor genomförs hälsosamtal av elevhälsans medicinska del. På vår skola tas den kunskap och information som kommer fram vid hälsosamtalen både på individ- och gruppnivå om hand på våra EHM. Hälsosamtalen synliggör ”var” enskilda elever eller grupper befinner sig och kan på så vis ligga till grund för planering av det fortsatta, gemensamma arbetet.

Temperaturmätning klassvis

Med inspiration från Lundenskolan i Göteborg inför vi i år en systematik för att ta reda på hur eleverna uppfattar sin skolsituation. Det innebär att lärarna genomför en temperaturmätning i varje klass, varje period.  Temperaturmätningen handlar om att ta vara på elevernas röster och synpunkter och att få information om nuläget i klasserna. På Bergsjöskolan har vi valt att ha gemensamt överenskomna värdeord som bas för temperaturmätningen. Dessa värdeord är:

Gemenskap

Trygghet

Ansvar & engagemang

Tilltro

Förtroende och tillit

Bli sedd

Lärarna tar sedan med sig elevernas beskrivningar av nuläget till EHM, som ett underlag för elevhälsan och lärare att arbeta vidare utifrån.

Vart ska vi?

Att veta ”vart” vi ska är precis lika viktigt som att ta reda på utgångspunkten. Utan att veta vart vi ska finns det stor risk att hamna på villovägar och att aldrig komma fram.

Till en början formulerade vi en vision kring vad som skulle känneteckna vårt elevhälsoarbete. Denna vision var från början nästan motsatsen till vart vi då befann oss:

Pilar var är vi och vart ska vi

Visionen blev, för att låna Petri Partanens ord, vår ledstång som vi kunnat hålla fast vid för att inte tappa bort oss eller för att ledas iväg i en icke önskad riktning. I arbetet har visionen sedan brutits ner i syfte och mål som är mer konkreta och utvärderingsbara och som förändras årligen utifrån uppföljningar och utvärderingar. I det systematiska kvalitetsarbetet har vi just nu fyra fokusområden som har utkristalliserat sig:

Fokusområden

Eftersom vi inte längre har en skiljelinje mellan elevhälsouppdraget och lärandeuppdraget berör dessa fokusområden  både elevhälsan och den pedagogiska personalen. Kring varje fokusområde formuleras syfte och mål  och som just nu berör följande delar:

  • Att utvidga det förebyggande och hälsofrämjande arbetet.
  • Att öka känslan av KASAM, d v s hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet.
  • Att skapa relationer som gynnar elevers hälsa, lärande och utveckling.
  • Att skapa en utökad flexibilitet i organisationen för att kunna möta elevernas behov.
  • Att utveckla det formativa arbets- och förhållningssättet.
  • Att skapa ökade förutsättningar för en lärande organisation.

Målen ger en riktning för ”vart” och underlättar när vi ska planera hur vi ska ta oss vidare.

Hur gör vi?

När aktuella mål är formulerade är rektor, elevhälsan och arbetslag  delaktiga i arbetet med att ta fram vägen mot målen. Dessa vägar formulerar vi som aktiviteter som genomförs för att vi ska kunna förflytta oss närmare de mål vi vill uppnå. Det ”görande” som ska leda mot målen handlar om allt från organisatoriska och strukturella förändringar till ”aktiviteter” som berör elever men även vårdnadshavare direkt i det vardagliga arbetet. En del ”aktiviteter” ansvarar lärare för, andra elevhälsan och rektor. Det finns även flera aktiviteter som berör både elevhälsan och lärare tillsammans.

Några exempel på aktiviteter som vi inför eller genomför under kommande läsår för att arbeta mot målen är:

  • Elevhälsan (inklusive rektor)  kopplas närmare undervisningen och klassrummen för att kunna vara en del av arbetet med att skapa goda lärmiljöer för alla elever. Detta genomför vi och följer upp på olika sätt beroende på profession, exempelvis reflektion i grupp som leds av kurator och skolsköterska, rektor som gör klassrumsbesök i alla klasser varje period, specialpedagoger som coachar lärare och schemaläggs i klasserna varje period med fokus på lärmiljöer som tillgodoser alla elevers behov (kallas hos oss SPAM & SPIK), skolpsykolog träffar eleverna i åk 4-6 för att prata om motivation osv.
  • Gemensam lektionsstruktur i alla ämnen och alla klasser
  • Olika arbete utifrån skolans gemensamma värdeord – med elever, med vårdnadshavare, i arbetslag, på EHM osv. Den ovan nämnda temperaturmätningen är en del av det här arbetet.
  • Resursfördelning som ses över periodvis.
  • Lärare genomför klassrumsobservationer & samtal parvis med fokus på ex undervisningskvalitet.
  • Utvecklingskonferenser där lärare deltar tillsammans med elevhälsa och där vi grottar ner oss i vad lärande som grund för förändring innebär och sambandet mellan hälsa och lärande mm.

Hur blev det?

Att följa upp, analysera och utvärdera hänger givetvis ihop med ”var är vi” –  för att kunna synliggöra det ”nya” utgångsläget. Det handlar också om att synliggöra resultat av det arbete som genomförts och att upptäcka vilka framgångsfaktorer och eventuella hinder som finns. I våra uppföljningar och utvärderingar använder vi bland annat den dokumentation som görs på EHM.  Varje EHM dokumenteras i tankekartor där nuläget synliggörs men också det lärande som kan ske på varje möte. Dessa fotograferas och sparas som underlag för analys vid uppföljningar och utvärderingar. Vi dokumenterar också i något vi kallar spindeldokument som synliggör de insatser vi planerar samt de avstämningar som görs och som visar hur arbetet går. Tankekartorna och spindeldokumenten kan till exempel hjälpa oss att få syn på om det sker någon förändring av nuläget i grupperna, om vi har mest fokus på individ- och eller gruppnivå, om vi har genomfört det vi bestämt samt hur vi lyckas. I vårt utvärderingsarbete är vi noga med att synliggöra framgångsfaktorer – det vi har lyckats med och varför eftersom vi  ju vill kunna göra mer av det som fungerar. Men självklart försöker vi också synliggöra hinder som vi sedan kan försöka undanröja.

I våra utvärderingar och uppföljningar har vi bland annat fått syn på att vi har rört oss från vårt dåvarande nuläge mot ett mer önskat läge. Vi arbetar mycket mer förebyggande och främjande nu än innan. Elevhälsan och lärare lär tillsammans utifrån individer, grupper och lärmiljöer vilket innebär att vi inte enbart samverkar kring elever i behov av särskilt stöd. Vi har ett mer salutogent och relationellt fokus än innan. Vi har också fått syn på att vi lyckas allra bäst när elevhälsan och lärare arbetar tätt tillsammans.

Cirkularitet

Jag har försökt visa på några av de delar som ingår i och som systematiserar vårt elevhälsoarbete. Vi har alltså försökt bygga upp en cirkulär och systematisk modell för elevhälsoarbete som en integrerad del av skolans arbete i stort.  Den är på intet vis färdig utan dynamisk och under utveckling. Det är precis så som vi tänker att en modell behöver vara för att passa en lärande organisation, där behov och förutsättningar förändras allt eftersom.

Det här är frågor jag brinner för som en väg att utveckla skolan till att bli en gynnsam plats för alla elever.  Det verkar finnas ett stort intresse för elevhälsofrågor runt om i landet. Därför har jag ibland förmånen att få dela med mig av mina erfarenheter i andra sammanhang, på andra skolor och i andra kommuner och senast på en skola i Umeå tillsammans med @RektorMaria. Det är glädjande att fler och fler rektorer tar ansvar för elevhälsoarbetet och är på gång mot ett mer systematiskt förebyggande och hälsofrämjande elevhälsoarbete! Det är eleverna som kommer att vinna på att skolor får till en systematisk  samverkan mellan elevhälsa och lärare!

/AnnaBe

Futuretelling

Nyligen flimrade ett för mig nytt begrepp förbi på Twitter – futuretelling

Ordet fastnade i mig, lockade och inbjöd utan att jag hade någon som helst aning om vad det betydde eller i vilket sammanhang det användes i. Men mina associationer och tankar gick direkt till en händelse jag nyligen var med om då jag häromveckan blev inbjuden till en av våra förskoleklasser när de skulle ha disco en fredag förmiddag. Väl där möttes jag av eleverna som var utklädda till monster och musikdunk samt doften av nypoppade popcornen som omgav rummet.  Vi dansade och hade det roligt tillsammans, stämningen var på topp.

När jag ett litet tag efteråt besökte samma klass såg jag hur lärarna hade gjort collage med foton från festen. Tillsammans tittade jag och eleverna på fotona, vi pratade om och mindes hur roligt det var.

I det här fallet tänker jag att lärarna har sysslat med futuretelling. De har bidragit till att skapa det som komma skall.

the-best-way-to-predict-your-future-is-to-create-it1

Discohändelsen blev en positiv upplevelse och skapade på så vis en berättelse om klassen. Inte vilken berättelse som helst utan en upplyftande sådan som förtäljer att det finns ett ”vi” och att ”vi” är en klass där vuxna och barn har roligt tillsammans. En berättelse där skrattet sår frön till gemenskap och relationer. En berättelse som dessutom finns visuellt tillgänglig och på så vis varje dag kan påminna om detta. Det finns förväntningar på att få uppleva samma känsla igen, nästa gång kanske inte i dansen – men i lärsituationen.  Jag är helt övertygad om att den berättelsen påverkar det fortsatta arbetet i klassen i positiv bemärkelse. Att det goda genererar nytt gott!

Jag kan inte låta bli att tänka på alla skolklasser som det finns en motsatt berättelse kring. En berättelse om att det är en ”stökig” eller ”jobbig” klass. En klass som aldrig får vara delaktig i liknande positiva upplevelser då den inte förtjänat det p g a ”dåligt” uppförande. Vilken framtid går dessa klasser till mötes? Vilka möjligheter har den klassen att inte leva upp till de negativa förväntningar som finns på den?

MEN, det bästa av allt är att det går att påverka – genom medveten futuretelling.

Tankar från systemteori eller ett systemiskt förhållningssätt och något som kallas Appreciative inquiry (AI) blir viktiga redskap i arbetet med futuretelling. Grundtänket handlar om att du kan påverka de framtida sammanhang du kommer att ingå i genom språket. Språket skulpterar uppfattningen av verkligheten. Språket är som händer, de berör och gör något med oss, det formar olika berättelser. Berättelsen talar om vilka vi var, vilka vi är och vilka vi blir. Det blir alltså viktigt vilka ord som används och vilka berättelser som lyfts fram och kommuniceras. Det blir betydelsefullt att en situation, ett agerande eller ett handlande genererar en gynnsam berättelse. Att i de situationer som övervägande kännetecknas av negativa erfarenheter söka efter tecken, om än så små, på det som fungerar och att söka efter ljusglimtar även i de mörkaste av stunder. Grundtänket innebär också att lägga mer fokus på att skapa det du vill ska bli, det du vill ha mer av i riktning mot ett önskat läge snarare än på att lägga kraft och energi på att undvika, stoppa, hindra det som ej är bra eller inte fungerar.

Futuretelling är för mig ett ord som väcker förhoppning och tilltro till att kunna vara med och samskapa framtiden. Det är också ett ord som indikerar att jag har ett val – att välja vilken framtid jag vill vara med och forma. Att ha monsterdisco varje dag i skolan är kanske inte så rimligt. Men att ha roligt tillsammans, att få befinna sig i positiva sammanhang och goda relationer under sin skoldag och i sitt lärande – det är det minsta man kan begära. Jag vill skapa en gynnsam berättelse om elevers lärande och utveckling. Jag vill påverka framtiden till det bättre. Vill du?

OUR FUTURE ...

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén