Hur kan vi stödja elevers utveckling och lärande på ett effektivt sätt? Frågan i sig är inte bara spännande utan också själva navet i både mitt uppdrag som specialpedagog och i skolans uppdrag i stort. Svaret på frågan kan belysas från många håll men i  det här inlägget kommer jag att göra det utifrån teorier om att de kognitiva processerna i hjärnan har stor betydelse för elevers lärande och utveckling och att dessa processer är utvecklingsbara.

Igår deltog jag nämligen i en utbildning i ett nystartat projekt som jag och skolan jag arbetar på deltar i. Det tvååriga projektet kallas PASS och riktar sig till psykologer, speciallärare och specialpedagoger och leds av Petri Partanen på Skolutvecklarna som är specialist inom pedagogisk psykologi.

Bokstäverna i namnet PASS står var och en för olika kognitiva processer i hjärnan som påverkar elevers lärande och utveckling i hög grad och när processerna inte fungerar som förväntat kan de ställa till problem.

Skärmavbild 2016-04-07 kl. 21.05.58

Syftet med projektet är bland annat att utveckla vardagsnära instrument som kan användas för att synliggöra PASS-processerna hos barn och ungdomar samt att förmedla kunskaper om dessa neurokognitiva processer som grund för att bättre förstå lärande och utveckling hos enskilda individer.

Projektet utgår från PASS-teorin som utvecklats av psykologerna J. P. Das och  Jack A. Naglieri som i sin tur influerats av A.R Lurias hjärnforskning. Luria jobbade dessutom tätt tillsammans med L. Vygotskij och båda förespråkar teorin om att hjärnan är utvecklingsbar och att vårt tänkande (och således också vår hjärna) utvecklas i det sociala samspelet.

Det allra mest tilltalande i projektet är utgångspunkten att elevens processer (och förmågor) är utvecklingsbara samt att de instrument som är under framtagande inte enbart tas fram för att få syn på den befintliga funktionsnivån (för PASS-processerna) utan också för att kunna ge vägledning för det fortsatta arbetet så att dessa processer kan utvecklas och stödjas i den sociala lärandemiljön.

Instrumentet som blir aktuellt för specialpedagoger är en skattningsskala som görs tillsammans med lärare för att synliggöra hur elevens PASS-processer fungerar i skolvardagen. Därför kan instrumentet också bli ett verktyg som kan användas för att utveckla samarbetet med lärare vid utredningsarbete.

Utökad kunskap om PASS-processerna ett välkommet tillskott i min specialpedagogiska verktygslåda. Jag tror att kunskapen kan komma till stor användning i arbetet med lärare för att hitta anpassningar som  stödjer elever i deras lärande och utveckling. Det känns angeläget att än en gång påpeka PASS-teorins sociokulturella utgångspunkt, och att vare sig teorin eller de instrument som är under framtagande inte syftar till att kategorisera eller benämna elever. Det handlar istället om att bättre förstå hur elever fungerar i olika lärsituationer och att genom anpassningar och stödinsatser i lärmiljön kunna stödja fortsatt lärande och utveckling.

På sikt tror jag att en ökad kunskap om dessa processer, inte bara hos mig som specialpedagog utan i lärarkåren, kan bidra till att vi tillsammans kan arbeta mer förebyggande och främjande genom att från början skapa undervisningar som utgår från att stödja dessa processer som är nödvändiga i de flesta, för att inte säga alla, lärsituationer.

Vill också tipsa om den avhandling som Petri Partanen nyss disputerat med och som bland annat undersöker ”den roll som olika utredningsverktyg och begrepp spelar i utformandet av utrednings‑ och stödinsatser för barn i behov av stöd i skolan” (från avhandlingens abstract) och hur arbetsminne, exekutiva funktioner  samt metakognitiv strategiträning påverkar lärandet.

/AnnaBe