Det här blogginlägget är ett i raden av flera som, utifrån boken Effective Inclusive Schools av bl a Thomas Hehir, lyfter framgångsfaktorer för att lyckas med inkludering.  I det här inlägget – del 2, skriver jag om ledarskap, skolkultur & vision. Introduktionen till boken – del 1 kan du läsa här. Jag vill också passa på att påpeka att det här är min tolkning och mina tankar kring boken, inget annat.
Ledarskap, skolkultur & vision
Ledarskapet på de undersökta skolorna ses som en starkt bidragande framgångsfaktor för inkludering. Ledarna beskrivs alla som starka och drivande, och med några gemensamma nämnare som lett till framgång.  Det viktigaste verkar dock inte ha varit ledarnas personlighet, utan deras handlingar och agerande:

Ultimately it is what leaders do in leading their schools that makes the difference.

Vad är det då som kännetecknar de här ledarnas görande och som har gjort skillnad? Ledarskapet verkar ha riktat uppmärksamhet mot att leda skolan/organsiationen på flera olika plan samtidigt och beskrivs i boken med hjälp av något som kallas  ”The four-frame model” (Modellen finns beskriven på svenska i bok som jag själv inte har läst men, se här). Enligt denna modell finns det fyra olika perspektiv på organisation och ledarskap:

  • Det symboliska perspektivet
  • Det strukturella perspektivet
  • Det politiska perspektivet
  • Human-Resource-perspektive

Genom att kombinera dessa fyra har ledarna t ex lyckats med att skapa en tydlig och ändamålsenlig struktur för skolorna med tydliga riktlinjer och en organisation som skapar förutsättningar för samverkan, samarbete och flexibilitet. Det innebär att de har lyckats skapa en särpräglad kultur där visionen om en inkluderande skola delas av och omfattar all personal och där de mellanmänskliga relationerna, inte minst kollegor emellan, värdesätts och får frodas och ses som en nödvändighet för att lyckas med inkludering.

Skolkulturen på de aktuella skolorna är förankrad i en tydlig, levande och uttalad vision om att skapa en inkluderande skola där alla elever hör till från början. Visionen grundar sig t ex i de mänskliga rättigheterna, att vi alla har lika rättigheter att leva ett fullgott liv och att vara en del av samhället. En likvärdig utbildning ses som avgörande för att det ska bli möjligt. Förhållningssättet bakom visionen om inkludering står i bjärt kontrast till det man brukar kalla ”ableism”, dvs nedsättande attityder mot personer med olika funktionsnedsättningar, och hyllar istället mångfalden.  Boken lyfter hur ableism och ett segregerat skolsystem bidrar till att elever får en icke likvärdig utbildning och därmed olika förutsättningar. En del blir väl förberedda för yrkeslivet och för att kunna delta i samhället som en fullvärdig medlem, medan andra blir sämre rustade. Förutom olika förutsättningar kan en segregerad skola leda till negativa förutfattade meningar och okunskap kring olika funktionsnedsättningar samt olikheter.
 Visionen bakom dessa inkluderande skolor handlar alltså om att motverka olikvärdigheten, okunskapen och synsättet bakom ”ableism”. Det handlar om att välkomna olikheter och se mångfalden som resurs. Det handlar om att skapa en utmärkt skola för alla elever, en skola där alla får samma kvalitet på sin utbildning för att kunna nå förväntade resultat och på så sätt skapa en grund för framtida, likvärdiga möjligheter. Uttalanden som både kännetecknar skolkulturen och visionen är t ex

We are better together!

We are all special!

We live in a world of diversity. We want to live well in a world of diversity.

Let’s create a world when everyone is part of that and valued to us.

En viktig del utifrån det symboliska ledarskapet har varit att använda just dessa och liknande värderingar som grund för skolkulturen och som drivkraft i förändringsarbetet mot en inkluderande skola. Ledarna har handlat ”symboliskt” och medvetet agerat som förebilder och modellat de grundläggande värderingarna i praktiken på olika sätt. Ledarna har bidragit till att skapa positiva, inkluderande berättelser om sin egen organisation och att skapa tillfällen för ritualer, traditioner som hyllar mångfalden och för att fira och lyfta framgång.

Utifrån det ovan beskrivna drar jag paralleller till det som Hans-Åke Scherp kallar helhetsidé, arbets- och utvecklingsorganisation i boken Lärandebaserad Skolutveckling. En helhetsidé innehåller en vision och en verksamhetsidé. Visionen beskriver det man vill uppnå med sin verksamhet och stakar på så sätt ut riktningen för organisationen samt skapar handlingsberedskap. Den ger också mening, identitet och energi till arbetet.  Verksamhetsidén handlar om hur organisationens ska förflytta sig i visionens riktning. Min tolkning är att ledarna på de beskrivna skolorna medvetet skapat och låtit en helhetsidé  genomsyra verksamheten, där själva strukturen i arbetsorganisationen samt det kollegiala lärandet i utvecklingsorganisationen har möjliggjort inkludering.

När jag läste om ledarnas agerande gjorde jag även kopplingar till det man brukar kalla ”narrativ” eller narrativt förhållningssätt. Ledarna har använt språket samt sina (symboliska) handlingar för att skapa en positivt berättelse (narrativ) om sin egen organisation. Jag tror att detta är så viktigt!  Det handlar inte om blunda för det svåra eller förneka och negligera det som inte fungerar utan det handlar om att lyfta styrkor och framgångar.  När vi gör det växer vår känsla av att kunna påverka och ta ansvar, det ger oss tillfredsställelse och energi. Denna typ av narrativ gör att det blir lättare att ta itu med och utveckla det som ännu inte har lyckats, det som behöver justeras och förändras.

I boken används begreppet distribuerat ledarskap vilket bygger på medarbetares engagemang, ansvar och initiativ. Ordet distribuerat syftar på delat/fördelat ansvar. Ledaren sätter ”tonen” men all personal ses som möjliga ledare och har mandat att utveckla skolan och undervisningens innehåll. Det distribuerade ledarskapet grundar sig på gemensamma värderingar, deltagande, samarbete och gemensamt skapande. Ansvaret för att lyckas är ett tillsammansansvar. Jag undrar hur vanligt den här typen av ledarskap är på svenska skolor? Är det något du känner igen?

Detta var några rader om ledarskapets, skolkulturens samt visonens betydelse för att lyckas med inkludering. I boken lyfts tankar om att det inte är tillräckligt att ha en positiv inställning gentemot olikheter och mångfald.  Det krävs mycket mer än så för att lyckas med inkludering.

First & foremost you have to have a strong academic program to include kids in.

I nästkommande blogginlägg försöker jag närma mig innebörden i det ovan nämnda akademiska programmet genom att i del 3 skriva om det strukturella perspektivet och för att i det avslutande inlägget, del 4 skriva om Universal Design for Learning.

Avslutningsvis, några frågor till dig som läsare/arbetar i skolan:

  • Vilken berättelse florerar om din organisation/skola? Hur påverkar det dig? Hur påverkar det eleverna?
  • Vad betyder det för dig, konkret, att se mångfalden som resurs och olikhet som berikande?
  • På vilket sätt samverkar du och dina kollegor för att skapa en likvärdig utbildning för alla elever?

/AnnaBe