Häromveckan fick vi i en debattartikel uppmaningen att använda elevhälsan för att förändra skolan. En väg jag själv starkt tror på och har erfarenhet av är möjlig. Nu finns det glädjande nog ännu en bok om elevhälsa att tillgå på marknaden som drar i samma riktning:  Elevhälsoarbete för specialpedagoger (2017) av Maja Lindqvist. I det här inlägget får du ta del av några personliga tankar om bokens innehåll och förhoppningsvis blir du själv nyfiken på att läsa boken i sin helhet.

En viktig utgångspunkt för elevhälsans arbete är att den övergripande målsättningen är densamma som för skolan som helhet – det vill säga att skapa goda lärmiljöer för elevernas kunskapsutveckling och personliga utveckling (s. 99) och därför behöver elevhälsans arbete i allmänhet, och specialpedagogens arbete i synnerhet tätt kopplas samman med det pedagogiska arbetet. Detta är något som jag tycker genomsyrar bokens innehåll på olika sätt, jämsides med budskapet om ett i första hand hälsofrämjande och  förebyggande perspektiv samt antagandet att det är skolans lärmiljöer som ska anpassas till eleven och inte tvärtom.

Bokens titel avslöjar att boken riktar sig till specialpedagoger, men författaren beskriver inledningsvis att målgruppen också är speciallärare, den samlade elevhälsan och rektorer samt att boken även kan läsas av alla som arbetar i skolan med barn och elever. Boken är tänkt att ge inspiration och vara en handbok för hur ett hälsofrämjande och förebyggande arbetet kan bedrivas. Innehållet syftar därför till att ge stöd kring hur arbetet kan organiseras på skol- och gruppnivå i ett samarbete mellan lärare, elevhälsans professioner & rektor.

Som en röd tråd genom boken finns referenser till aktuell forskning samt skolans olika styrdokument. Dessutom får vi följa två olika fiktiva gymnasieskolors arbete med att stödja elevens behov och förutsättningar som på ett tydligt sätt illustrerar hur det specialpedagogiska uppdraget utgår från olika perspektiv på svårigheter samt hur en skolas organisation påverkar i vilken utsträckning ett hälsofrämjande eller förebyggande arbete blir möjligt. Boken är uppdelad på fem kapitel:

  1. Specialpedagogen och specialläraren
  2. Tillgänglig utbildning
  3. Hälsofrämjande och förebyggande arbete
  4. Åtgärdande insatser
  5. Organisera för samarbete

Jag tänkte inte kommentera kapitlen var för sig utan ge min bild av några områden som utkristalliserade sig under läsningens gång – vad de tillför, varför samt för vem.

  • Det specialpedagogiska uppdraget

Det specialpedagogiska arbetet är komplext och bedrivs på många håll utifrån otydliga uppdragsbeskrivningar där det inte är ovanligt att rollen som specialpedagog- och speciallärare blandas ihop och där arbetsuppgifterna främst hamnar på en åtgärdande nivå. Den här boken ger en  inblick i vad det specialpedagogiska uppdraget innebär idag och i en historisk jämförelse – en kunskap som det inte räcker att specialpedagoger har, utan en kunskap som behöver förankras i hela skolans organisation. Det specialpedagogiska uppdraget behöver aktualiseras så att vi inte fastnar i traditionella mönster utan använder den specialpedagogiska kompetensen för att utveckla skolan.   Därför tycker jag att delar av boken behövs, inte minst för alla andra i skolan som inte har kunskapen om det specialpedagogiska uppdraget, men också  som ett underlag och stöd för specialpedagogen att diskutera frågor kopplat till det specialpedagogiska uppdraget med övriga kollegor för att hitta fram till en samsyn och riktning. Varje kapitel i boken avslutas med förslag på diskussionsfrågor. Frågorna som finns i kapitlet Specialpedagogen och specialläraren passar utmärkt i denna diskussion.

  • Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet

Det hälsofrämjande, förebyggande och långsiktiga arbetet får ofta stryka på foten till förmån för det åtgärdande och kortsiktiga arbetet som tar över – det är en skolvardag som många av oss kan skriva under på och som lyfts fram i boken.  Om vi ska kunna ta in på en mer hälsofrämjande och förebyggande väg behöver vi givetvis ha klart för oss vad vi menar med hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbete.  De olika begreppen beskrivs i boken utifrån styrdokument och kopplas tydligt till skolans kunskapande och värdegrundande uppdrag. Boken innehåller också flera  exempel på vad hälsofrämjande och förebyggande insatser skulle kunna innebära, samt hur vi kan observera och kartlägga och ställa frågor i vår verksamhet på individ-, grupp- och skolnivå. Boken kan därför användas som ett stöd för skolor som vill ta in på en mer hälsofrämjande, förebyggande och medveten väg – där vi (alla) vet vad vi pratar om, vad arbetet bör innehålla och hur det kan gå till.

  • Organisation – struktur & rutiner 

Lindqvist skriver ”Hälsofrämjande och förebyggande arbete börjar i skolorganisationen och berör alla” (s. 12). I bokens fiktiva skolexempel blir det tydligt hur organisationen kan möjliggöra men också förhindra att ett hälsofrämjande och förebyggande arbete kommer till stånd. Av egen erfarenhet vet jag hur viktigt det är att organisera fram en förändring – den sker inte av sig själv. Utan stödjande strukturer – rutiner, handlingsplaner och riktlinjer – som rimmar med det hälsofrämjande och förebyggande uppdraget kommer vi inte vidare. I boken finns flera exempel som väcker tankar och ger stöd för att hitta en sådan struktur och organisation. Till exempel finns det stöd för hur en elevhälsoplan kan utformas utifrån en tydlig vision och tydliga mål, exempel på rutiner med fokus på att utforma verksamhetens utifrån elevens behov (snarare än rutiner med elevens svårigheter i fokus) och rutiner och strukturer som hjälper oss att fokusera på det friska och välfungerande (inte enbart fastna i det som inte fungerar). Kanske hör dessa frågor till en början hemma hos dem som leder skolans utveckling (som förhoppningsvis inte bara är rektor). Men på sikt tänker jag att en organisation, oavsett vem som har beslutat om den, behöver vara transparent, där det är tydligt hur den ser ut och varför. Uppföljning och utvärdering behöver finnas inbyggt i skolans arbetssätt för att säkerställa att vi håller rätt kurs.  Både en övergripande struktur för detta finns i boken (PDCA-hjulet, s. 155) samt förslag på områden/frågor att kartlägga/ställa/belysa för att kunna hålla den hälsofrämjande och förebyggande riktningen.

Samverkan

Samverkan lyfts i boken fram som ett ledord i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet.  Dels har vi som arbetar i skolan, oavsett om vi hör till elevhälsans professioner eller om vi är lärare,  det gemensamma uppdraget som nämndes inledningsvis – att skapa goda lärmiljöer som främjar alla elevers lärande och utveckling. Dels är uppdraget så komplext att ingen av oss klarar det på egen hand. Våra olika roller och kompetenser behöver komplettera varandra, vilket är något som poängteras i boken och jag gillar därför att samverkan lyfts fram som en nödvändighet för att vi ska kunna lyckas så bra som möjligt utifrån uppdraget. Det finns troligtvis ingen som tycker att samverkan låter som en dålig idé, ändå verkar det vara svårt att få till. Samverkan kräver en organisation som möjliggör att arbeta tillsammans. Det finns självfallet inte endast en väg att går för att finna former för samverkan, men i boken hittar du några exempel på olika möten som kan öka samverkan. Om dessa möten ska vara mer hälsofrämjande och förebyggande lyfter Lindqvist fram att att syftet behöver vara tydligt, mötesagendan tar vara på deltagarnas kompetens, att utrymme ges till både beskrivning och analys samt att mötet rymmer frågor med ett salutogent fokus. Jag vill också passa på att slå ett slag för handledning som finns beskrivet i bokens kapitel Organisera för samarbete, en metod som används allt för sällan, men som har stor potential i att utveckla skolan i en mer främjande riktning. Hela skolan behöver involveras kring frågan om samverkan även om det är skolledningen som har det yttersta ansvaret för att organisera fram dessa möjligheter.

  • Elever i behov av stödinsatser

Arbetet med elever i behov av stöd sker alltid utifrån olika ställningstaganden och perspektiv. Även om det relationella perspektivet, där eleven ses i ett sammanhang och svårigheter förstås i relation till lärmiljön, får allt större genomslag lever det kategoriska perspektivet kvar. Förenklat beskrivet hamnar fokus i ett sådant perspektiv på att åtgärda elevens brister, utan att lärmiljön anpassas. Boken beskriver olika perspektiv på svårigheter och visar genom exempel på hur de kan ta sig i uttryck i vardagspraktiken samt kopplat till hur organisationen ser ut.  Dessa delar bidrar till att vi kan börja reflektera kring vilka perspektiv vi själva utgår från i vårt arbete samt hur rutiner och struktur faktiskt bidrar till att gynna eller hämma ett mer relationellt perspektiv – frågor som berör alla som arbetar på skolan.   En gemensam utgångspunkt – som det relationella perspektivet – skapar förutsättningar att komma bort från undervisning av elever i behov av särskilt stöd som en angelägenhet endast för speciallärare eller specialpedagog och som ett spår vid sidan av ordinarie undervisning. Med avstamp i det relationella perspektivet kan det specialpedagogiska uppdraget istället riktas mot ett arbete där lärare och specialpedagoger (och övriga elevhälsans professioner) tillsammans synliggör elevens behov och anpassar utvecklar och lärmiljön därefter.

Avslutande ord

Boken är ett välkommet och läsvärt tillskott i arbetet för en mer hälsofrämjande och förebyggande skola som genomsyras av ett relationellt och salutogent perspektiv där samverkan mellan lärare och elevhälsans professioner är en förutsättning för att lyckas. Jag har valt att lyfta fram fem viktiga områden som boken på ett tydligt sätt belyser. Dessa områden behöver synliggöras och genomarbetas i varje skolorganisation om vi ska lyckas vända skutan från ett åtgärdande arbete till förmån för ett mer främjande och förebyggande fokus där skolan arbetar för att möta varje elevs behov. Boken Elevhälsoarbete för specialpedagoger blir ett stöd i det arbetet.

Jag hoppas att bokens titel inte vilseleder och endast lockar till sig specialpedagoger, för jag tycker att det här är en bok som passar för hela skolan. Att göra bokens innehåll till hela skolans angelägenhet tror jag kan vara en väg för att använda elevhälsan till att förändra hela skolans riktning och arbete.

/AnnaBe

SparaSpara