AnnaBe Utveckling

– med fokus på skolutveckling & elevhälsa

Den specialpedagogiska kompetensen i strålkastarljuset

Igår hade jag förmånen att föreläsa för alla specialpedagoger och speciallärare i Lunds kommun på deras årliga nätverksträff. Strålkastarljuset riktades mot den specialpedagogiska kompetensen och vad den innebär.

Att få delta i och bidra till denna nätverksträff ser jag som en stor förmån eftersom detta område ligger mig varmt om hjärtat. Det är en fråga som jag engagerar mig i eftersom jag vill vara med och dra mitt strå till stacken för att den specialpedagogiska kompetensen ska komma mer till sin rätt i dagens skola och vara up-to-date. Den behöver användas mer effektivt, i större utsträckning i linje med styrdokumentens riktlinjer samt utifrån den kompetens specialpedagoger och speciallärare genom sin utbildning faktiskt har.

Enligt skollagen ska varje skola ha tillgång till specialpedagogisk kompetens. De flesta skolor, i den mån det är möjligt, anställer speciallärare och eller specialpedagoger för att leva upp till detta krav. Jag vet att det försiggår diskussioner i kommunerna runt om i landet, på enskilda skolor och i sociala medier om skillnaden men också likheten mellan de båda professionerna, både inom den specialpedagogiska professionen själv men också bland andra. Det förekommer också att andra, som inte själva är speciallärare eller specialpedagoger, men som verkar både i och utanför skolan gör anspråk på att bedöma hur denna kompetens bäst ska tas till vara.

Det är inte så konstigt att det är oklart. Det finns otydligheter i styrdokumentens skrivningar och tillgången till de båda professionerna har varierat över tid i samband med olika utbildningsreformer på högskola och universitet. Just nu kan man utbilda sig till både speciallärare och specialpedagog och då är det detta faktum vi har att förhålla oss till.

I en del kommuner skiljer man på uppdraget som speciallärare och specialpedagog utifrån anställningsvillkor där exempelvis speciallärare har en lärar-/ferietjänst medan specialpedagogen semestertjänst. En annan sak som kan skilja åt är kopplingen till en skolas elevhälsoteam. I en del kommuner är det en självklarhet att både speciallärare och specialpedagoger ingår, i andra inte. Sådana frågor hör till ”hur” man organiserar för att bäst ta tillvara den specialpedagogiska kompetensen. Innan man kommer till själva hur:et tänker jag att det är andra frågor som behöver stå på agendan.  Det var bland annat sådana frågor jag fick möjlighet att lyfta under gårdagens föreläsning.

Den första frågan som vi riktade ljuset mot var varför. I The Golden Circle finns frågan om varför i mitten – som en innersta kärna. The Golden Circle visar på strategier för framgång i organisationer och företag där utgångspunkten är just varför – vad själva syftet med arbetet är, vad som ska uppnås och att det är detta som visar riktningen för hur och vad. Du kan läsa mer om det här.

Om vi då utgår från frågan Varför? kopplat till den specialpedagogiska kompetensen, vad är då syftet? Vad ska den specialpedagogiska kompetensen bidra med och leda till? Denna diskussion måste ju sättas i relation till en kontext där både styrdokument och examensförordningar finns. När vi förstår och försöker hitta en samsyn kring varför är dessa punkter några av dem vi behöver förhålla oss till. Uppdraget handlar om:

  • Att upptäcka och undanröja hinder för lärande, utveckling & hälsa
  • Att utveckla tillgängliga lärmiljöer som främjar lärande, utveckling och hälsa för alla elever
  • Att stödja  elevers utveckling mot utbildningens mål

För att komplettera punkterna ovan har vi ytterligare saker att förhålla oss till – att arbeta på individ-, grupp- och skolnivå samt främst förebyggande och hälsofrämjande men även åtgärdande. När jag personligen förstår varför – gör jag det inte utifrån tänket om antingen eller utan om både och. Det handlar om individ och grupp och lärmiljö. Det handlar om åtgärdande arbete och förebyggande och hälsofrämjande.

Att diskutera och sätta ord på varför tror jag är helt avgörande för hur den specialpedagogiska kompetensen tas tillvara och kommer till uttryck i praktiken. Jag vet att speciallärare och specialpedagoger upplever stora utmaningar att få till sitt praktiska uppdrag i linje med tankegångarna ovan utifrån både och. Det finns en stark tendens att i det praktiska genomförandet hamna i uppdrag kopplade till enbart individ och åtgärdande arbete. Arbetet med att skapa goda lärmiljöer får stå tillbaka och det förebyggande och främjande arbetet hamnar i skymundan.

Om vi är överens om att den specialpedagogiska kompetensen handlar om bredden i både och är jag ganska övertygad om att det förändrar innebörden i vad ”special” är i specialpedagogik och specialpedagogisk kompetens. Special kan då inte längre enbart handla om några elever eller specialkunskap kring det extra och särskilda utan också om det generella, de goda lärmiljöerna för alla elever.

När varför är tydliggjort kan vi använda övriga frågeord för att tydliggöra den specialpedagogiska kompetensen.  I The Golden Circle har vi vad och hur, men jag har även lagt till när, var och vem då jag tänker att det är frågor som kan vara som stöd när man ska skapa en organisation som understödjer ett uppdaterat sätt att använda den specialpedagogiska kompetensen på i dagens skola.

Med utgångspunkt från individ-grupp-skola/organisation samt åtgärdande-förebyggande-främjande:

  • Vad ska arbetet innehålla? Vad ska vi helt enkelt ägna oss åt i våra respektive yrkesroller?
  •  Vem utför arbetet som kopplas till den specialpedagogiska kompetensen? Är det speciallärare? Specialpedagog? Lärare med specialpedagogisk kompetens? Vem/vilka riktar sig den specialpedagogiska kompetensen till? Elever? I så fall några, dvs elever i behov av extra anpassningar/stödinsatser  eller alla elever? Lärare? Rektor? Skolan? Organisationen?
  • När sker arbetet? Kontinuerligt? I ett tidigt förebyggande skede? I ett sent skede när problem redan uppstått? Före, i eller efter en lärsituation?  På initiativ och i så fall vems? Inbyggt i organisationen?
  • Var används och utförs den specialpedagogiska kompetensen?  I eller utanför klassrummet? I forum för samverkan och kollegialt lärande? I arbets- eller utvecklingsorganisationen? På vilken nivå?
  • Hur ska arbetet gå till? Vilka arbetssätt och metoder används? Enskilt, isolerat, kollegialt eller gemensamt?

The Golden Circle och frågeorden ovan har varit ett viktigt tankeverktyg i mitt uppdrag som specialpedagog och i samtal med rektor och kollegor om vad den specialpedagogiska kompetensen innebär. Med dessa som utgångspunkt har mitt uppdrag fått en riktning. Denna riktning har varit viktigare för mig än att ha en fast uppdragsbeskrivning eftersom hur:et till stor del måste anpassas efter verksamhetens behov som kan se olika ut över tid.

När det finns en samsyn utifrån frågorna ovan är utmaningen att säkerställa den röda tråden mellan varför-vad-hur-när-vem-var. Att organisationen och strukturen med rutiner, verktyg och forum möjliggör och understödjer att den specialpedagogiska kompetensen används på ett effektivt och gynnsamt sätt, inte enbart på individnivå i det åtgärdande arbetet utan även i det förebyggande och främjande arbetet med att skapa goda lärmiljöer för alla elever.

Vi behöver komma bort från att den specialpedagogiska kompetensen blir allmänt villebråd där vem som helst kan försöka styra och påverka i vilken riktning kompetensen ska användas. Därför tror jag att det är på sin plats att lyfta fram den specialpedagogiska kompetensen i ljuset än mer och tydliggöra vad den egentligen innebär. Och jag tror att det är vi som är utbildade specialpedagoger och speciallärare som behöver hålla i taktpinnen. Men även om vi, genom vår utbildning, har tankar om vad specialpedagogisk kompetens innebär tror jag att vi behöver bli bättre på att sätta ord på och kommunicera det utåt.  Vi behöver initiera samtal och diskussioner med kollegor, rektorer och huvudmän.  Om vi lyckas tydliggöra detta samt få en förankring hos de som fattar besluten kan det bli en ökad tydlighet och likvärdighet kring hur den specialpedagogiska kompetensen används och tas tillvara – den skulle vara mycket mer up-to-date – något som skulle gynna alla elever i skolan.

/AnnaBe

P.S Om du vill vara säker på att inte missa något inlägg – se till att prenumerera på bloggen via e-post!

Föregående

En forskarantologi om elevhälsa – YES!

Nästa

Inkludering på 10 minuter!

18 kommentarer

  1. Helena Dahllund

    Tack för en bra beskrivning!
    Jag följer dig gärna i din blogg.
    Mvh
    Helena Dahllund
    Specialpedagog

  2. Gunnel Larsson-Swärd

    Som äldre lärare för blivande specialpedagoger vid Linköpings universitet gör jag denna bedömning av skillnaderna mellan specialpedagog och speciallärare. Det senare återinfördes av Alliansregeringen.
    Här en förklaring på mina tankar:
    En specialpedagog har övergripande ansvar i specialpedagogiska frågor och ska finnas på varje skolenhet. Har kunskap om vilka elever på skolan som är i behov av särskilt stöd. Specialpedagogen tar ansvar för att utredning utförs av barnens behov och lägger fokus på Kalles eller Stinas hinder för inlärning. Följer forskning på området och fortbildning/föreläsare för lärarna i dessa frågor. Specialpedagogen samverkar med andra myndigheter när så behövs och ansvarar för att underlag i form av åtgärdsprogram finns vid varje diskussion. Åtgärdsprogrammet följer eleven så länge det behövs och utvärderas kontinuerligt tillsammans med eleven. Åtgärdsprogrammen är en förutsättning för att gå vidare till BUP och andra yrkesgrupper. De bör omfatta barnets emotionella utveckling, sociala, motoriska samt den kognitiva utvecklingen med handlingsplaner betyg och utlåtanden om skolkunskaper samt vad eleven är bra på, dess intressen att bygga på.
    En Speciallärare har metodiska kunskaper. När utredning gjorts varför en elev inte kommer vidare i sin utbildning är speciallärarens ansvar relaterat till elevens intellektuella förmåga där fokus bör ligga på hur kan Kalle eller Stina tillgodogöra sig ämneskunskaper? Detta i förhållande till de hinder som framkommit för utredning. Här tränas eleven för att nå önskat resultat.
    Naturligtvis bör samordning ske mellan olika lärargrupper i skolan. Jag uppfattar att det på vissa skolor råder ”kaos” alla gör allting om ni förstår vad jag menar. Tycker alla lärare på en skola att organisationen fungerar och trivs med sin skoldag, kommer också eleverna att utvecklas.

    • Det är bra att vi formulerar vad:et i uppdraget från olika håll men i Gunnels förklaring ovan så ser jag bara VAD i förhållande till elever i behov av särskilt stöd, alltså en del av det åtgärdande arbetet. Om vi ska leva upp till lagen (2:25) så blir det problematiskt att bara föra fram denna del av kompetensen. Jag undrar också hur åtgärdsprogrammen ska kunna tillämpas i det praktiska arbetet i klassrummen om specialpedagogen har ansvaret för dem? Behöver vi ytterligare definiera ”specialpedagogiska frågor”? Eller tar vi för givet att dessa frågor bara handlar om de elever som är i behov av särskilt stöd? Hur hänger det då ihop med kravet på att främst arbeta förebyggande och hälsofrämjande? Jag blir alltmer orolig och undrar om jag verkligen vill kalla mig specialpedagog. Jag är ju lärare i grund och botten med en tilläggsutbildning men om jag ska uppfattas som någon som bara har med särskilt stöd att göra så kommer jag väldigt långt från undervisningen. Finns det en risk då att det blir ännu fler som höjer röster för att särskilja elever från den undervisning som inte är ”specialpedagogisk”? Vad det nu är?

      • Anna Bengtsson

        Ja, min text syftade till att rikta ljuset mot den specialpedagogiska kompetensen för att vidga synen att det enbart handlar om en del elever och i det åtgärdande arbetet. Jag tror att vi ska bromsa upp lite grann och först vara överens om ”varför” innan vi börjar diskutera vad och hur. Om vi svarar på varför utifrån det förebyggande och hälsofrämjande arbetet handlar det om alla elever. Svar utifrån den förståelsen påverkar vad som blir en specialpedagogisk fråga.

  3. Susanne Östergaard

    Jag vill gärna följa din blogg.

  4. Kicki

    Tack för en givande föreläsning igår i Lund. Fick många nya tankar och idéer men också en bekräftelse på mitt sätt att tänka om min roll på skolan!

    • Anna Bengtsson

      Tack för återkoppling. Glad att höra att föreläsningen gav både bekräftelse och lite ny input. Lycka till i det fortsatta arbetet!

  5. Kerstin

    Vill gärna följa bloggen.

  6. Katarina Jakobsson

    Hej!
    Jättebra läsning!
    Vill gärna prenumerera på dina artiklar! 🙂

  7. Christina Dahling

    Hej,

    jag vill gärna följa din blogg.
    //Christina

  8. Tack! Bra och viktigt inlägg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: