Allt börjar i skolans organisation – del 1

Lärare tycker sig inte ha kompetens nog att undervisa elever inom NPF utan ser det som en uppgift för exempelvis speciallärare eller specialpedagoger. 

Lärare vänder ut och in på sig själva för att skräddarsy undervisning (anpassa) för varje enskild elev.

Allt för stort fokus hamnar på att anpassa med konsekvensen att träning och utveckling av förmågor hamnar i skymundan.

Extra anpassningar blir och dokumenteras som ”allt” som görs individinriktat oavsett karaktär. 

Speciallärare och specialpedagoger bollar tillbaka till lärare utifrån idén om den ”breda basen”, det vill säga en undervisning som omfattar alla elever och att det är lärares ansvar. 

Lösningar som en-till-en undervisning eller undervisning i liten grupp är idén om vad stöd innebär. 

Mycket kraft läggs på att diskutera gränsen mellan vad som är vad (extra anpassningar eller särskilt stöd) och vem som ansvarar för vad. 

Puh. Listan med påståenden blev lång. Listan visar på dilemman som kan uppstå i skolors arbete och den kan säkert göras ännu längre. Om du arbetar som specialpedagog, speciallärare, lärare, rektor eller övrig elevhälsopersonal i skolan är jag ganska övertygad om att det finns viss igenkänning. I åtminstone något eller några av dessa påståenden/dilemman. Varje dilemma kan sätta käppar i hjulet. Vart enda ett kan skapa hinder för att vi som arbetar i skolan ska kunna lyckas med uppdraget att bidra till att alla elever ska kunna utvecklas och lära så långt som möjligt i enlighet med utbildningens mål. Tänk om det är så att alla dessa dilemman uppstår för att den skolorganisation vi har inte är fungerande och ändamålsenlig? DET kommer detta och nästkommande två blogginlägg att handla om.

En studie

Nyligen tog jag del av studien Bureaucracies in Schools – Approaches to Support Measures in Swedish Schools Seen in the Light of Skrtic’s Theories (2017) som till viss del bekräftar beskrivningarna eller påståendena ovan. Studien förstärker min tanke om att en traditionell skolorganisation har mer att önska.  Mina tankar utifrån studien kommer att mynna ut i tre blogginlägg. 

1. I detta första inlägg beskriver jag kortfattat studiens resultat med fokus på olika uppfattningar av arbetet med stödinsatser. 
2. I det andra inlägget lyfter jag fram studiens teoretiska tankegångar och resonerar om att skolorganisationer behöver förändras och kanske till och med, som artikelförfattarna skriver, dekonstrueras för att rekonstrueras. 
3. Det sista inlägget beskriver ett konkret exempel från skolan där jag är anställd som handlar om att försöka få till en ändamålsenlig organisation i arbetet med att tillgodose elevers behov av stöd. 

Studiens fokus

Studien som jag nämnde ovan undersökte och beskriver hur olika professioner i skolan förstår de riktlinjer om extra anpassningar och särskilt stöd som trädde i kraft 2014. Det handlar om olika professioners förståelse för

• Ansvar – Vem ansvarar för att undervisa elever i behov av särskilt stöd och individinriktade stödinsatser? 
• Kompetens – Vilken kompetens behövs för att möta elevers behov av stöd och vem har den kompetensen?
• Innebörd – Vad är en stödinsats? Var går gränsen mellan ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd? 
• Lösningar – Hur kan stödinsatserna utformas? 

Studiens resultat mynnade ut i tre kategorier av uppfattningar som även går att koppla till olika professioner och där varje uppfattning går att härleda till olika organisationstyper. I det här inlägget redogör jag för de tre kategorierna av uppfattningar och vilken/vilka professioner som företräder vilken uppfattning. I nästa inlägg görs kopplingen till olika organisationstyper.

Uppfattning 1

De flesta lärare i studien uppfattar att stödinsatser är något som ordinarie lärare inte har kompetens att genomföra. Istället behövs en speciallärare eller specialpedagog för att utföra jobbet. Stödinsatser är något fördefinierat. Det vill säga det finns olika mer eller mindre ”färdiga” lösningar att ta till när elever behöver stöd. Exempel på sådana lösningar är intensivträning i små grupper eller en till en-undervisning. Denna uppfattning antyder att elever i behov av stöd exkluderas från ordinarie undervisning för att få avhjälpande stöd. 

Uppfattning 2

En annan uppfattning handlar om att de flesta stödbehov kan tillgodoses inom ramen för ordinarie undervisning. Denna uppfattning företräds framför allt av rektorer, speciallärare och specialpedagoger. Det finns en tilltro till att lärare har kompetens att undervisa alla elever. Det är därmed också lärares ansvar att erbjuda stödinsatser. Företrädarna för den här uppfattningen utgår från tanken om att det som är nödvändigt för vissa är bra för alla. Inom den här uppfattningen ryms tankar om att arbetet med stödinsatser ska följa en formell rutin eller arbetsgång. Gränsen mellan vad som är ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd är tydlig. Det innebär till exempel att lärare förväntas genomföra en hel del arbete innan ”nästa” steg i rutinen tas. Först då kan elever (och också lärare) få ytterligare stöd. Den tydliga uppdelningen bidrar i sig till en mekanisk arbetsgång där ansvarsfrågan reds ut in i minsta detalj. 

Uppfattning 3

Den tredje uppfattningen som framträder i studiens resultat suddar ut gränserna mellan olika former av stödinsatser. Lärarens kompetens lyfts fram. Läraren är den som genomför de flesta stödinsatserna som en del av ordinarie arbete. Men det är ingen specifik profession som på egen hand ses som ansvarig för stödinsatser. I stället utarbetas stödinsatserna i samförstånd och samarbete mellan olika professioner. Det är elevens behov som är utgångspunkt. Tanken om att skapa så goda förutsättningar som möjligt för lärande, så att svårigheter inte uppstår likaså.

Nästa inlägg

I nästa inlägg kommer jag in på skolan som organisation och hur de olika uppfattningarna hör samman med skolan som en byråkrati eller adhocrati. Jag kommer också att resonera om hinder och möjligheter i arbetet med att möta och stödja alla elever utifrån hur skolan är organiserad. Det handlar egentligen om att allt börjar i skolans organisation. 

/AnnaBe

P.S Prenumerera på bloggen om du inte vill missa nästa inlägg!

Jag har skrivit om skolans organisation tidigare, bland annat här i inlägget Skolorganisationen – i hög- eller lågvatten?